Kulturpolitiken behöver kunskap och investeringar

Det första evenemanget om kulturpolitikens tillstånd samlade över 600 deltagare från kulturlivet, den offentliga förvaltningen, forskarsamhället och politiken. Intresset visar att det finns en vilja att förstå kulturpolitikens utveckling inte enbart genom enskilda beslut eller finansieringslösningar utan som en helhet.

I Finland talar man fortfarande alltför ofta om kultur som en kostnad. Det är ett problematiskt perspektiv i en tid då samhället söker lösningar på välfärdskriser, regionala klyftor, demokratins utmaningar och behovet av ekonomisk förnyelse. Just i dessa frågor kan kulturen bidra med en viktig del av lösningarna. Därför bör kulturens finansiering betraktas som en investering snarare än en utgiftspost.

Investeringar förknippas med tydliga mål, uppföljning av genomslag och bedömningar av avkastning på lång sikt. Samma synsätt borde tillämpas även på kulturpolitiken. Om kulturen ses som en del av samhällets bärkraftighet, kunskapsbas och konkurrenskraft är en fortlöpande nedskärning av dess finansiering inte en besparing, utan ett underminerande av framtida möjligheter.

Samtidigt behöver vi stärka vår förmåga att bedöma kulturpolitikens effekter och genomslag. I den offentliga debatten framförs ofta starka uppfattningar om kulturens betydelse, men mer sällan ställs frågan vilken kunskap besluten faktiskt bygger på. Här spelar kulturpolitisk forskning en avgörande roll.

Beslutsfattare behöver tillförlitlig kunskap om bland annat kulturfinansiering, förändringar i deltagande, konstnärers försörjning, tillgängligheten till kulturtjänster och kulturens samhälleliga genomslag. Utan forskning går det inte att bedöma om politiska åtgärder fungerar som avsett eller vilka konsekvenser de får på längre sikt – än mindre att utveckla och förnya politiken eller bedöma potentiella effekter av planerade åtgärder proaktivt.

Paradoxalt nog har forskningsresurserna minskat på många håll just när kulturpolitikens omvärld förändras snabbt. Denna utveckling är oroande. När kunskapsunderlaget försvagas försämras också kvaliteten i beslutsfattandet.

I många europeiska länder följs kulturpolitikens utveckling upp systematiskt och långsiktigt. I Finland finns motsvarande strukturer endast fragmentariskt och ofta beroende av tidsbegränsad projektfinansiering. Uppföljningen av kulturpolitikens tillstånd bör bli en permanent del av den nationella kunskapsinfrastrukturen. Det kräver också långsiktiga investeringar i forskningen.

Kulturpolitisk forskning är inte en angelägenhet enbart för kultursektorn. Den är en del av den kunskapsproduktion som ett demokratiskt samhälle bygger på. Forskningen hjälper oss att identifiera samhällsförändringar, utvärdera effekterna av politiska åtgärder och utveckla lösningar på framtidens utmaningar. Därför bör finansieringen av kulturpolitisk forskning ses som en del av Finlands forsknings-, innovations- och bildningspolitik.

Den centrala frågan under de kommande åren är om Finland vill bedriva kulturpolitik på grundval av kunskap eller enbart på antaganden. Om kulturen verkligen betraktas som en viktig del av samhället måste det avspeglas både i besluten och i resurserna.

Vi behöver investeringar i kultur. Lika viktigt är det att investera i oberoende kulturpolitisk forskning som ger beslutsfattare ett stabilt och tillförlitligt kunskapsunderlag och bidrar till en långsiktig vision för kulturens framtid.

Kulturpolitikens framtid avgörs av hur väl vi lyckas förena mål, resurser och forskningsbaserad kunskap. Det är en investering vars avkastning kommer att märkas i samhället långt in i framtiden.

Bild: Unsplash / Natalia Blauth