Konst- och kulturbarometern 2024

Temat för Konst- och kulturbarometern 2024 är finansiering och stöd till konstnärers arbete. Barometern bygger på två enkäter, den ena riktad till konstnärer och den andra till Taikes och stiftelsers kollegiala bedömare. Sammanlagt 1 253 konstnärer och 81 kollegiala bedömare svarade på barometerenkäten.

Konst- och kulturbarometern följer årligen konstnärernas verksamhetsvillkor och lyfter fram konstnärernas synpunkter om aktuella frågor och fenomen. Barometern som nu ges ut är den tionde i ordningen. Konst och kulturbarometern produceras och utvecklas i samarbete med Kulturpolitiska forskningscentret Cupore och Centret för konstfrämjande (Taike).

Den finskspråkiga publikationen har en resumé och en sammanfattning på svenska. Resumén och sammanfattningen finns på denna sida. Du kan ocksä ladda ner publikationen som PDF-fil.

RESUMÉ

Temat för Konst- och kulturbarometern 2024 är finansiering och stöd till konstnärers arbete. Barometern bygger på två enkäter, den ena riktad till konstnärer och den andra till Taikes och stiftelsers kollegiala bedömare. Konst- och kulturbarometern är ett samarbete mellan Kulturpolitiska forskningscentret Cupore och Centret för konstfrämjande Taike.

Konstnärer får sin försörjning från många olika källor. En stor del av konstnärerna lever på en låg inkomst, där konstnärligt skapande i genomsnitt står för ungefär hälften av den totala årsinkomsten. De vanligaste inkomstslagen är lön samt arbetsersättning och arvode. För många är stipendier en viktig inkomstkälla och en central förutsättning för att utvecklas som konstnär, men de är förknippade med en hög grad av osäkerhet.

Konstnärerna anser att den viktigaste uppgiften för statens stipendiesystem är att garantera den fria konsten och konstnärernas arbete runt om i Finland. De kollegiala bedömare som bedömer stipendieansökningar upplever att deras arbete är betydelsefullt och samhälleligt värdefullt. De största utmaningarna för de kollegiala bedömarna är det stora antalet ansökningar i förhållande till de anslagna medlen.

Entreprenörskap och egenföretagande blir allt vanligare bland konstnärer, men de problem och rädslor som är förknippade med dem försvårar konstnärernas arbete och avskräcker dem från att bli företagare. Entreprenörskap och entreprenöriell verksamhet splittrar konstnärerna: vissa upplever det som en bra verksamhetsform, andra som skadlig för konsten. En betydande andel av de svarande identifierar sig som fria konstnärer, vilket återspeglar vikten av konstnärlig frihet, självbestämmande och oberoende bland konstnärer.

Upphovsrätten möjliggör ersättning för användning av kreativa verk, men det finns problem med upphovsrättsavtal och ersättningens skälighet. Många konstnärer är oroade över hur den tekniska utvecklingen kommer att inverka på upphovsrätten, och i synnerhet de digitala plattformarnas ersättningspraxis och utvecklingen av artificiell intelligens ökar osäkerheten om framtiden.
Nästan hälften av konstnärerna har övervägt att lämna konstbranschen under det senaste året. Andelen har ökat sedan 2022, då frågan senast togs upp i barometern. De vanligaste orsakerna är ekonomisk osäkerhet och att konstnärernas arbete värderas lågt i samhället. Utifrån resultaten skulle man kunna förbättra konstnärernas ställning genom flexiblare stödsystem, tydligare social trygghet och möjlighet att bättre kombinera olika förtjänstmodeller.

SAMMANFATTNING

Den årliga Konst- och kulturbarometern följer och lyfter fram konstnärernas synpunkter på aktuella frågor och fenomen. Temat för den aktuella barometern är finansiering och stöd till konstnärers arbete. Barometerns resultat bygger på två enkäter, den ena riktad till konstnärer och den andra till Taikes och stiftelsers kollegiala bedömare. Barometern som nu ges ut är den tionde i ordningen. I tio års tid har man i barometern undersökt konstnärers verksamhetsförutsättningar och aktuella frågor om konstens verksamhetsmiljö ur många olika perspektiv.

Konstnärers arbets- och inkomstsituation varierande och osäker – många kombinerar olika sätt att tjäna sitt uppehälle

Fler konstnärer än genomsnittet är låginkomsttagare. Få konstnärer försörjer sig helt eller ens till stora delar på konstnärlig skapande. För att säkra sitt uppehälle och finansiera sitt konstnärliga skapande arbetar många vid sidan av sin konst.

Inkomsterna kommer vanligtvis från en mängd olika källor. Majoriteten (85 procent) av konstnärerna hade tre eller fler inkomstslag under året, med som mest nio olika inkomstslag. De vanligaste inkomstslagen är lön samt arbetsersättning och arvode, som två av tre svarande hade fått under 2023. Stipendier är också en viktig inkomstkälla, särskilt för att finansiera konstnärligt arbete. Ungefär en tredjedel av konstnärerna hade fått arbetslöshetsförmåner 2023 och drygt en femtedel av de svarande hade fått ekonomiskt stöd från familj eller andra närstående. Egen försäljning av verk och inkomster från uppdrag har åtminstone viss betydelse för en klar majoritet av konstnärerna, men endast för drygt en tredjedel är betydelsen stor ur försörjningssynpunkt. Få har använt sig av gräsrotsfinansiering; det finns både positiva och negativa erfarenheter av att söka gräsrotsfinansiering. Kampanjarbetet upplevs som mödosamt och man tänker att gräsrotsfinansiering lämpar sig särskilt för organisationer och för att täcka kostnader.

Av barometersvaren att döma anser sig många konstnärer vara frilansare och/eller egenföretagare, men förståelsen av dessa begrepp varierar stort. Att vara fri konstnär är för konstnärer både en fråga om identitet och ett sätt att arbeta. Det innebär en ställning utanför den normala arbetsmarknaden och fasta anställningar, och det förknippas särskilt med konstnärlig frihet, självbestämmande och oberoende. Egenföretagare är mer av en extern definition av en grupp människor som kännetecknas av att arbeta ensamma, utan avlönad arbetskraft, som företagare eller entreprenöriellt. Egenföretagande är också i allmänhet förknippat med att generera inkomster från olika källor. Att vara egenföretagare och fri konstnär överlappar varandra, med självbestämmande och frihet som den gemensamma nämnaren. Det handlar dock om olika former av arbete som utförs utifrån olika utgångspunkter och med olika mål.

När det gäller framtida sysselsättning föredrar många konstnärer en kombination av olika sätt att sysselsätta sig. För många handlar det om realism, eftersom få ser det som möjligt att förlita sig på endast ett sätt att sysselsätta sig. För andra konstnärer passar också varierande och mångsidiga arbetssätt, som upplevs som naturliga. Entreprenörskap som den enda formen att sysselsätta sig intresserade endast mindre än en tiondel av de svarande. Konstnärerna blir dock alltmer intresserade av entreprenörskap.

Nästan hälften av de svarande har övervägt att lämna eller har redan lämnat konstbranschen under det senaste året, en klar majoritet (55 procent) bland konstnärer under 35 år. De vanligaste skälen till att byta yrke är osäkra inkomster och låg uppskattning av konst i samhället. Nedskärningarna i kultursektorn har redan ökat osäkerheten och bristen på framtidsutsikter.

Stipendier en möjlighet och en utmaning för konstnärer

Stipendier är en avgörande hjälp för konstnärer att möjliggöra konstnärligt arbete, och majoriteten av de svarande anser att de är en viktig förutsättning för deras yrkesverksamhet. Samtidigt är stipendierna en osäker och ojämn inkomstkälla. Enligt konstnärerna borde ett skattefritt arbetsstipendium som skulle räcka för att leva och arbeta i Finland vara cirka 30 000 euro per år, vilket är högre än det nuvarande statliga konstnärsstipendiet som 2024 var 26 269,46 euro. Konstnärernas önskan kan inte anses vara överdriven, eftersom man efter obligatoriska avgifter skulle ha kvar cirka 1 900–2 200 euro i månaden av stipendiet. Det nuvarande konstnärsstipendiet är ofta inte ensamt tillräckligt för att utöver de normala levnadskostnaderna finansiera konstnärligt skapande med lokal-, material- och andra kostnader.

Konstnärerna upplever att ansökningsprocessen för stipendier är mödosam och tidskrävande, vilket minskar tiden för det konstnärliga skapandet. I synnerhet korta stipendier upplevs som otillräckliga för att möjliggöra långsiktigt konstnärligt arbete och tiden det tar att söka dem är oproportionerligt lång i förhållande till stipendiernas storlek. Det råder osäkerhet om att få igenom sin stipendieansökan och besluten kan upplevas vara favoriserande, orättvisa och lida brist på insyn. För många konstnärer är situationen efter stipendiets slut utmanande, eftersom systemen inte erkänner stipendiearbete som förvärvsarbete. Detta orsakar problem när det gäller social trygghet och arbetslöshetsskydd.

Även om det finns många utmaningar med systemet ser konstnärerna stipendierna som en väsentlig möjlighet att fokusera på sitt konstnärliga arbete och utveckla sin yrkesfärdighet utan yttre eller kommersiella påtryckningar. Stipendierna möjliggör konstnärlig mångfald och yttrandefrihet – något som konstnärer i hela Finland ser som den viktigaste uppgiften för det statliga stipendiesystemet att värna om. Både konstnärer och kollegiala bedömare anser att konstens kvalitet och förstklassighet, jämlik och likvärdig behandling av sökande samt konstens roll att öppna upp för nya perspektiv är det viktigaste när man fattar finansieringsbeslut. Enligt sin egen uppfattning är kollegiala bedömare bra på att beakta jämlikhet och likabehandling i sitt bedömningsarbete.

Stipendiesystemet behöver utvecklas för att bättre stödja konstnärernas arbete. Resultaten tyder i synnerhet på att insyn i beslutsfattandet, smidighet och harmonisering av ansökningsprocesserna och stipendiernas tillräcklighet bör förbättras, så att konstnärerna kan fokusera på det som är viktigt – att skapa konst.

Kollegial bedömning ett värdefullt arbete, men värdet återspeglas inte i ersättningen

I barometern undersöktes också kollegiala bedömares syn på stipendiesystemet och deras erfarenheter av sitt arbete. Kollegial bedömning upplevs som värdefullt och samhälleligt betydelsefullt, även om många är osäkra på om deras arbete värderas tillräckligt högt. Bristen på uppskattning återspeglas enligt de svarande till exempel i den ersättning som betalas för kollegial bedömning: endast en tredjedel av de svarande anser att de har fått tillräcklig ersättning för det arbete de har utfört och ersättningen är ofta otillräcklig i förhållande till det arbete som utförts.

De största utmaningarna med kollegial bedömning är det stora antalet ansökningar i förhållande till de anslagna medlen, vilket innebär att bra sökande blir utan stöd. Det stora antalet ansökningar innebär utmaningar för de kollegiala bedömarna både vad gäller tidsanvändning och helhetsuppfattning. Den ojämna kvaliteten på ansökningarna bidrar också till att göra bedömningsarbetet svårare, eftersom ofullständiga ansökningar kan leda till avslag för stödberättigade projekt. Bedömningskriterierna i sig uppfattas dock som tydliga och man upplever till exempel inte multikonstnärlighet och utsuddade konstartsgränser som något som försvårar bedömningsarbetet alltför mycket. En klar majoritet av konstnärerna och de kollegiala bedömarna är dock positiva till att finansieringsbesluten kopplas till konstarter så att besluten kan fattas på ett sakkunnigt sätt.

Att identifiera jäv är ibland en utmaning för kollegiala bedömare, särskilt inom små konstarter där praktiskt taget alla känner varandra. Men jävsgrunderna anses i regel inte hindra ett högkvalitativt bedömningsarbete. Att vara kollegial bedömare kan också ha en negativ inverkan på det egna konstnärliga arbetet och den egna försörjningen, eftersom man under sin mandatperiod inte kan söka stipendier från de instanser vars beslutsprocess man är involverad i.

Både konstnärer och kollegiala bedömare är positiva till ökad insyn i beslutsfattandet. Kollegiala bedömare anser att det är viktigt att finansieringsbesluten inte koncentreras till samma personer och att man begränsar längden på kollegiala bedömares mandatperioder. De skulle också vilja se mer diskussion inom organisationerna som utför kollegial bedömning för att förbättra bedömningsmetoderna.

Teknisk utveckling upphov till oro för att upphovsrätten inte följs

Enligt svaren i barometerenkäten är de upphovsrättsliga problem som konstnärerna ställs inför mycket varierande. De vanligaste problemen rör upphovsrättsavtal, ersättningsnivåer och kunskap om upphovsrätt. Även frågor som rör utvecklingen av artificiell intelligens och otillåten användning av verk tas upp i svaren.

Nästan hälften av konstnärerna upplever ojämlikhet när de förhandlar om användningen av sina verk. Nästan hälften anser också att de inte alltid har fått skälig ersättning för användningen av sina verk. Många svarande har stött på orimliga eller otydliga avtalsvillkor. I synnerhet upphovsrättsersättningar från digitala plattformar, såsom strömningstjänster och ljudbokstjänster, är enligt konstnärerna ofta otillräckliga.

Den tekniska utvecklingen påverkar konstnärernas förtjänstmöjligheter. Digitala distributionskanaler har i grunden förändrat marknaden för verk, medan internet och sociala medier har gjort det enkelt att sprida och kopiera verk. Digitaliseringen oroar många konstnärer: nästan hälften av de svarande säger att digitaliseringen har ökat oron för intrång i deras upphovsrätt, medan bara drygt var tionde anser att digitaliseringen har ökat deras möjligheter att utnyttja upphovsrätten ekonomiskt. Många är också oroade över den snabba utvecklingen av generativ artificiell intelligens och dess inverkan på konstnärers sysselsättning och förtjänst.

Många upplever att problemet är den låga uppskattningen av konstnärers arbete, vilket återspeglas i den låga upphovsrättsersättningen. Exempelvis kan omfattningen av de rättigheter som överförs från upphovsmän till abonnenter eller användare av verk vara orimligt stor i förhållande till den ersättning som betalas. Ersättningen kan variera mycket och upphovsmannens förhandlingsförmåga är relevant för dess storlek. Drygt hälften av de svarande konstnärerna hade 2023 fått upphovsrättsersättning, men för endast ett fåtal av dem har ersättningen en större betydelse för deras försörjning. Resultaten tyder på att konstnärer ofta saknar förmåga att utnyttja sin upphovsrätt kommersiellt.

I och med digitaliseringen och utvecklingen av artificiell intelligens behövs en diskussion om hur upphovsrätten ska följas och om ersättningspraxisens rättvisa. Konstnärer behöver också stöd för att få klarhet i nya typer av upphovsrätts- och avtalsfrågor.

Många aspekter av konstnärligt entreprenörskap

Det finns en blandad inställning till konstnärligt entreprenörskap bland konstnärer: vissa konstnärer ser det som en möjlighet att ha kontroll över sitt arbete och sin ekonomi, medan andra upplever att det begränsar deras konstnärliga frihet. För många är entreprenörskap också påtvingat av omständigheterna.

Ungefär en tredjedel av konstnärerna (35 procent) var företagare 2024, och särskilt unga konstnärer är intresserade av entreprenörskap. I svaren från konstnärer som är intresserade av entreprenörskap framkommer praktiska aspekter av att organisera sitt arbete, till exempel skattefördelar. Entreprenörskapets attraktionskraft förstärks av självständigheten och möjligheten att kunna styra över sitt arbete. Entreprenörskap möter också motstånd bland konstnärer, eftersom man tror att det innebär att konsten underordnas marknadsekonomins villkor och konsten reduceras till en produkt som ska säljas. Och även om de själva inte är emot företagande, upplever många konstnärer att det inte är lätt att förena entreprenörskap och konstnärskap. Konsten kan till exempel ha en form som är svår att sälja och alla kan inte tillräckligt regelbundet producera säljbara produkter för att företagsverksamheten ska vara lönsam.

De största utmaningarna och hindren för entreprenörskap visar sig vara höga pensionsförsäkringspremier, dålig social trygghet och problem med arbetslöshetsskydd. Olika arbetsformer och arbetsmarknadsställningar är svåra att kombinera när det gäller social trygghet. Konstnärernas ställning på arbetsmarknaden är komplex och kräver strukturella förändringar, såsom ett mer flexibelt arbetslöshetsskydd. Vissa konstnärer är till exempel rädda för att bli definierade som företagare på heltid och därmed förlora arbetslöshetsskyddet.

För närvarande söker man en lösning på detta långvariga problem med en så kallad kombinerad försäkring, som är tänkt att göra det lättare att kombinera företagande och anställning. Men med tanke på mångfalden i konstnärers arbete och förtjänst är det avgörande om även stipendiearbete ska omfattas av försäkringen. Inte heller en kombinerad försäkring garanterar automatiskt konstnärers rätt till inkomstrelaterat arbetslöshetsskydd, utan den påverkas också av andra beslut som gäller arbetslöshetsskyddet, såsom grunderna för intjänande av arbetsvillkor. Allt detta har betydelse för konstnärernas grundskydd och ställning på arbetsmarknaden.