Vem skall utveckla den visuella konstbranschen i Finland?

Branschen för de visuella konsterna i Finland har konstaterats vara statisk och relativt outvecklad. I jämförelse med konstformer som scenkonst, musik, film och litteratur har de visuella konsterna minst offentligt stöd och de svagaste strukturerna.

Verksamheterna är splittrade och i alla faser av skapande, produktion, distribution och konsumtion faller ansvaret och risktagandet oftast tillbaka på den enskilda utövaren, konstnären. Likaså är det den enskilde utövaren som i första hand kommer i kläm ju svårare samhälleliga tider vi lever i.

På Cupore har vi under det gångna året arbetat med ett utvecklingsprojekt kring frågor om de strukturer som finns för att möjliggöra framgång för de professionella bildkonstnärerna. Med framgång menas i projektet förutsättningar för att utöva och utveckla det konstnärskap som man utbildats i.

Vi har i samarbete med de centrala branschorganisationerna utarbetat en enkät till Bildkonstakademin alumner, hållit två workshops med inbjudna föreläsare och genomfört ett stort antal intervjuer med nyckelpersoner både från den offentliga, den privata och den tredje sektorns verksamheter.

Det som har varit oerhört intressant och egentligen ett centralt forskningsresultat är att det finns flera grundläggande begrepp som det inom branschen finns skilda, outttalade och odiskuterade uppfattningar om.

Ett begrepp är själva ordet bransch. Det begreppet implicerar ett system av aktörer som alla i samspel måste verka för att verksamheterna skall vara levande och livgivande. Det kan ses stå i motsats till den franske konstsociologen Pierre Bourdieus fältteori, där grunden för utvecklingen är en kamp om olika positioner på fältet.

Ett annat begrepp är struktur. En konstnär som deltog i en av projektets workshop utbrast att konstnärernas mål ju är att hålla sig utanför strukturerna i så hög grad som möjligt. Det står i stark kontrast till tanken på att strukturer är något dynamiskt som vi alla som samhällsaktörer är med att skapa, upprätthålla och förändra.

Ett tredje begrepp är nätverkande. Bristen av en samlande plattform för branschens nätverk var stor enligt projektets enkätsvar. Att ta kontakt med olika aktörer inom sin egen bransch är självklart och relativt naturligt för många, medan det för andra uppstår oöverkomliga hinder i form av okunskap, rädsla eller missuppfattningar vilket leder till ytterligare hinder.

Cupore är inte den enda aktören som just nu aktivt söker granska och genomlysa strukturerna inom den visuella konstbranschen. Finska konstnärsgillet har påbörjat ett projekt kring hur samtidens konstmecenater skulle kunna fungera och delta i utvecklingen och Frame Contemporary Art Finland har lyft fram konstmarknadens situation genom en färsk utredning. Här konstateras att Finland inte är starkt nog att rädda den finländska konstmarknaden. Det skulle behövas öppningar till vidare marknader och krafter. Internationaliseringen betonas också i statsrådets, nyligen i riksdagen diskuterade, kulturpolitiska redogörelse och är även temat för den kommande konst- och kulturbarometern.

Cupores projekt har hittills resulterat i en visualisering av strukturerna för den finländska visuella konstbranschen i form av en regenerativ cykel. Under 2025 ger vi ännu ut en sammanfattande slutrapport med konkreta förslag på vem som skulle kunna göra vad för branschutvecklingen. Sen är det upp till var och en inom branschen att agera.